Djupt grafitgrå, tunga moln har lagt sig till rätta som en extra horisont strax under kyrktornets vajande tupp. Starka solstrålar underifrån skapar en glödande drömmarnas horisont. Likt en reva sliter den himlen mitt itu, men trots sitt dominanta intag av novemberhimlen ger molnens mjuka konturer ett lockande intryck. Tunna och lätta moln av en helt annan karaktär kilar kvickt över den sommarblå himlen ovan revan. Vad jagar de? Kanske rusar de fram, livrädda att undgå att slukas av det tjocka grå. Dystra skuggor kastas över världen. Vinden har mojnat och ids knappt ta tag i flaggorna som pryder hustaken.
Plötsligt uppenbarar sig en glimt av det som hållits dolt bakom horisonten. Solen strilar ihärdigt genom mörkret och målar ränder hitom horisonten. Strålarna stretar för att vidga glimten och låta oss komma in på andra sidan. Där skimrar himlen ljus och rosa. Men lika snabbt som luckan uppenbarade sig, lika snabbt sluter den sig. Molnen hinner ikapp, det tjocka täcket rullar obevekligt fram över och slukar de ljusa strålarna. Kvar blir en mur som ter sig än tjockare och mer ogenomtränglig än förut. Det dröjer inte länge förrän mörkret tar över. Sammetslent och kallt lägger det sig över en stad som fortfarande myllrar av lyktor, ljud och liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar